markuswallgren

Nytt kyrkoår. Jag har suttit i morgontimman och förberett dagens gudstjänster. Texten från Romarbrevet 13 kommer man inte förbi.

11Ni vet ju ändå vad tiden lider: det är dags för er att vakna. Ty nu är vår räddning närmare än när vi kom till tro. 12Natten går mot sitt slut och dagen är nära. Låt oss då lägga av oss mörkrets gärningar och ta på oss ljusets rustning. 13Låt oss leva värdigt, som det hör dagen till, inte med festande och drickande, inte med otukt och orgier, inte med strider och avund. 14Nej, ikläd er herren Jesus Kristus, och ha inte så mycket omsorg om det jordiska att begären väcks.

Det här med advent är en tid – kairos i grundtexten – och det betyder väl förutom tidsperiod också att det har att göra med en speciell, avgörande och rätt tid. En tid som bryter in, dyker upp, plötsligt är. Advent är en tid att söka evighetens ögonblick i den kronos-tid vi möter i form av dagar och år.

Hur får Guds ankomst beröra min dag? Med orden i Rom 13 så har det uppenbarligen med ett förändrat liv att göra. …ikläd er herren Jesus Kristus… Det är ganska skarpt att inleda julförväntningarna med ”ha inte så mycket omsorg om det jordiska att begären väcks…”